Jag Astrid började för 6 år sedan att rida lektion på ridskolan Skogslotten.
Min första lektion kommer jag väl ihåg. Jag red på shetlandsponnyn Icke, en busig fux!
ungefär såhär såg det ut efter några terminer ;)
Efter en hel del terminer fick vi flytta upp till gruppen "shettis-special". Där fick vi kliva ett stort steg i utvecklingen, som t.ex. att sitta på rätt sittben, rida utan stigbyglar osv. Nu fickvi även börja tävla lite grann. Min första tävlingshäst var Evita. Hon var den enda på hela ridskolan som jag älskade, hon var otroligt busig och jag kommer ihåg en gång när vi red i gräshagen och hon börja skena. Då var det baraatt kasta sig av i farten! Hon stannade också mycket på hinder och jag strålade som en sol om jag kom till 3:e hindret utan att bli utesluten.
Efter Evita fick jag gå över på den större A-ponnyn Kitty. Jag kommer dock int ihåg så mycket från den tiden men jag har ett par bilder :)
fin stil javet... ;)
Efter det tävlade jag på lite olika ponnyer medan åren gick.
På hösten 2008 fick vi reda på att vår grupp skulle få rida i GLOBEN! Jag fick då rida brynolf istället för Evita. Evita skulle bara skenat runt och ja ni kan ju lista ut hur det skulle gått haha. Det var nog den största upplevelsen i mitt liv, trots magsjuka inom gruppen m.m. Det var en sån känsla att rida in där och man fick en otrolig adrenalinkick! Så gryyymt roligt.
Efter globen hade ridlärarna bestämt sig för att sälja Evita för att hon inte trivdes och bara kastade av barnen. Jag blev såklart helt förstörd trots att jag visste att det var hennes bästa. Jag fick komma och rida henne när jag ville tills hon skulle åka. Efter varje gång jag ridit henne satt jag en stund i spiltan och grät och sa hejdå. Ridlärarna hade sagt att hon skulle åka på torsdagen och jag red på måndagen. Vi hade lite bråttom hem och jag hann inte säga hejdå men tänkte att hon är ju här imorn också. Dock var hon inte där nästa dag, de hade hämtat henne tidigare. Jag grät enormt mycket då, så tom kände jag mig. Mamma sa att vi kunde åka och hälsa på henne i Flen någon gång, men det blev aldrig av.
annons bilden
Sen kom det nya tider och veckorna gick. Jag fick börja tävla på Brynolf istället lite grann! Han och jag tävlade bara i hoppning upp till 50 cm och han var envis men duktig.
Sedan växte jag ur honom, det var synd men jag fick gå över till B-ponnyn Donatello istället. Skriver inte så mycket om honom då jag inte tävlade så mycket. Icke tävlade jag mycket. Han var dock jobbig överallt förutom på banan. Han kastade av mig redan på parkeringen påväg till framridningen och sen typ 3 gånger på framhoppningen. Sen på banan kunde vi gå in och vinna över B-ponnysarna!
han gav mig ett självförtroende som jag aldrig kunde fått annars!
Under tiden ja tävlade icke började jag rida/ tävla en B-ponny som heter Angel Chimell "chimme". Tea (ryttaren) var då förliten men den behövde lite rutin på banorna. Jag tävlade upp till 80 cm med henne men hon var lurig. Het och kunde tvärnita när hon kände för det. Jag är så tacksam att jag fått rida denna ponny för hon lärde mig så himla mycket!
När jag vuxit ur icke och slutat rida chimme fick jag börja tävla på Fideli, också en b-ponny fast lektionshäst. Jag tävlade upp till nat. LA (90cm) på henne och hon lärde mig också mycket. Hon är pigg och framåt men väldigt känslig. Fideli gav mig också ett otroligt självförtroende!
Efter Fideli (förra året) så blev det lite blandade ponnyer, jag växte ur fidde men fick tävla några tävlingar på munsboro swallow och whitney.
Gick sådär haha, kolla nedan på whitney.
Efter nyår fick jag ju min egna ponny O´Neil som mina systrar haft innan. Det var ett stooort steg från b-ponny till stoooor d-ponny kan man ju säga... Här är vi idag, jag tävlar olle lite grann på LC (90) och LB (100) nivå och nu testar han mig dock haha.
Kan ju säga att jag har haft en OTROLIG tur med min ridskola och att jag fått chansen att komma ut och tävla i så liten ålder. har lärt mig himla mycket och är otroligt tacksam!
lovisa och jag på olle för ett tag sen!
